Tillbaka efter några veckor

Nu har jag varit lite passiv i några veckor. Det händer väldigt mycket på mitt jobb och jag har varit tvungen att ta det lugnt med kursen. Jag hoppas på att snart kunna komma in på spåret igen och börja skriva mer intensivt.
En sak som jag som lärare testar just nu är just bloggande då mina elever själva skriver en blogg i en kurs som handlar om Arbetsmiljö och säkerhet. Jag låter dem skriva veckoblogg där de beskriver sina erfarenheter och skriver lite reflektioner kring kursinnehållet. Hittills har det fungerat väldigt bra.

Vi får inte leva i blind tro att alla våra studenter vill vara med

Att använda blogg eller Facebook i undervisningen låter väldigt spännande och utmanande men vi bör fundera en och annan gång hur sociala medier används av våra studenter i dagligt bruk. För de flesta är Facebook, Twitter och bloggar kommunikations- och underhållningstjänster som inte alltid förknippas med skolans strukturerade undervisning och inlärning. Blogg och bloggare har genom olika personligheter fått dåligt rykte. Det pratas väldigt mycket om en ny typ av mobbing som pågår och sprider sig genom sociala medier. Kan vi lärare ha någon som helst kontroll över detta? I ett klassrum kan vi åtminstone ha en susning. Av olika anledningar är det inte så självklart att alla studenter vill vara med och använda sociala medier i sin utbildning. En av mina studenter skrev detta som sitt första inlägg i bloggen:

"Här kommer jag att blogga om de olika saker vi pysslar med i kursen Arbetsmiljö & säkerhet. Jag hatar bloggare. Tack Yrkeshögskolan Syd för att ni fått mej att hata mej själv."

Hur ska man som pedagog göra i ett sådant här fall? Ska man "tvinga" någon att delta i våra pedagogiska sammanhang eller inte? Kan vi kräva av våra studenter att offentliggöra sina tankar och idéer? Var går gränsen där även vi lärare kan uppfattas som mobbare?

Jag på Twitter

Twitter har jag varit registrerad på ganska länge men fortfarande undrar hur man skulle kunna använda denna i utbildningssyfte. Här kommer några tips från YouTube i såväl filmer som kommentarer:





Mitt twitter finns här:

http://twitter.com/muhamedv

för de som är intresserade at läsa mina sporadiska inlägg. Min känsla är att det finns väldigt mycket spam på Twitter och att viktig information riskerar drunkna i dessa flöden.

RSS + blog = a combination made in heaven

RSS + blogg är en utmärkt kombination om du är ute efter att få igång en kollaborativ arena för lärande i din kurs. Denna kombination har jag använt i några kurser sedan förra året. Mina studenter får i uppgift att skriva ett blogginlägg varje vecka där de reflekterar över den gångna veckans lärande. Vad har de lärt sig? Vilka människor har de träffat som har betytt mycket i deras utbildning? Om de har gjort några studiebesök kan de beskriva detta i sin blogg. Dessutom ska de följa varandras bloggar och kommentera. För att på ett enkelt sätt följa varandras bloggar använder de sig utav RSS. RSS som finns i Microsoft Outlook är väldigt bra och integrerar väldigt bra med Firefox till exempel. Vissa studenter använder även Googles inbyggda RSS-läsare.

RSS-feeds kan dessutom visas i lärplattformen Moodle som vi för närvarande använder i skolan. Läraren kan exempelvis välja att visa ämnesrelevanta RSS-feeds så att dessa visas i kursen. Man kan även monitorera vissa sökord som "electronics", "electricity", "business" mm. Ett ypperligt sätt att dela information och hålla sig uppdaterad.

En ganska stor del av våra utbildningar består utav långa praktikperioder på företag då studenterna är helt borta från skolan (och varandra). Även i detta sammanhang kan man använda bloggar för att skapa ett bestående nätverk mellan studenterna där de kan dela sina erfarenheter på praktikplatsen, ett slags "alumni-nätverk".

RSS är egentligen ett av de mest användbara pedagogiska verktygen som finns på webben i dag. Det är en väg in i ett slags semantiskt webb,

YouTube och Flickr

YouTube har jag använt i mina distanskurser ganska länge nu. Det har handlat om att jag har bäddat in både eget material och om material som andra har gjort i skolans webbstudieplattform Moodle. Jag har exempelvis använt Lewins fantastiska föreläsning om elektricitet och magnetism.

Jag har använt YouTube privat också för att visa min sons pianokonst för en bredare publik :-)



Min uppfattning är att YouTube är ett utmärkt sätt att dela egna föreläsningar och material med sina studenter. Man kan göra materialet åtkomligt endast för personer som har en länk till materialet. Dessutom sparar man plats på skolans server. Jag tycker att det är lite konstigt att våra lärare på KTH inte använder YouTube för alla instruktionsfilmer etc. :-/

När det gäller bilddelning och Flickr så är det inget nytt egentligen. Redan för minst 10 år sedan fanns Photo.net där jag laddade upp mina bilder som andra människor kunde titta på och kommentera. Skillnaden idag är att man kan bestämma på vilket sätt man delar materialet (Creative Commons) eftersom CC inte fanns för 10 år sedan. Egentligen är det CC som har revolutionerat bilddelningen på Internet. I dag kan mina studenter komma åt väldigt bra bildmaterial som är helt lagligt att använda i exempelvis rapporter eller uppsatser.

Webb X.X

För några dagar sedan pratade jag med en lärare som har varit med om både 60- och 70-talet och som har erfarenheter av väldigt många milstolpar i teknologins historia. Han använder webbverktyg flytande i sina kurser. Jag frågade honom vad han tyckte om Internet och möjligheterna att använda Internet i utbildningen och därmed förändra skolan. Han smålog och sa till mig "Varje gång det kommer något nytt börjar man att prata om hur detta kommer att revolutionera skolan. Det var TV, videobandspelare, telefon, oh-kanon, dator osv. Skolan har konstigt nog varit väldigt motståndskraftig till alla sådana här nyheter och förändringar. Ingen revolution har hänt. Men det har alltid funnits eldsjälar som har trotsat det stora systemet och använt teknologi i undervisningen. Hoppas bara inte på några revolutionerande förändringar på skolsystemets nivå utan använd det du känner du och dina studenter har nytta av. Använd sådant som visar att studenterna lär sig bättre och mer. Använd inte tekniken för teknikens skull"

Är Internet Skolans stora (största) fiende?

Skolan som institution har alltid varit känd för sin tröghet och dåliga flexibilitet. Den har också i årtionden kritiserats för detta. Beviset på detta har vi sett även i denna kurs där vi har presenterats väldigt många inspelningar där viktiga personligheter som står för förändring och utveckling berättar om fördelarna som lärande genom Internet och sociala medier kan ha jämfört med traditionell (passiv) undervisning. Det intressanta är att många av dessa filmer är från 2006, 2007, 2008 dvs. minst 3-4 år gamla. Web 2.0 har "funnits" sedan 2004. Ändå ser Skolan ut i dag på de allra flesta ställen precis som den såg ut då när de här filmerna spelades in. (Observera att jag skriver ordet "skola" med stort S bara för att beteckna skolan som en stark traditionell institution med egen kultur, lagar och normer och som i allra högsta grad och med alla krafter försöker upprätthålla desamma). De förändringar som det nya samhället kräver är obehagliga och vänder Skolans tillvaro upp och ner. Alla illusioner som Skolan i årtionden har skapat ifrågasätts mer och mer intensivt. Kritiken är inte längre begränsad till slutna forskarkretsar utan är öppen och lättillgänglig för allmänheten.

Vilka illusioner har Skolan skapat?

Bland de mest uppenbara illusionerna är att en människas kompetens och hennes skolgång är samma sak. Det är i allafall budskapet som Skolan genom tid har förmedlat.. På samma gång har Skolsystemet monopoliserat kunskapen och gjort sig till den enda gilltiga och tillförlitliga inlärningskanalen som finns. Internet har revolutionaliserat detta. Systemet har satts i gungning. På vilket sätt kämpar skolan mot detta? Ja, med skolreformer som ger ännu mer kontroll givetvis, med GY11 mm. Lärarna ska få mer makt och status samtidigt som skolan ska förpansras ytterligare för att systemet ska kunna leva vidare som det alltid har gjort. Kunskapsnivåerna ska ännu mer kvantiseras, människor ska tidigt i livet delas in i (samhälls)klasser med olika nivåer av förmåga att klara undervisningens/skolans mål (vilka inte nödvändigtvis är detsamma som kunskaper).

En annan illusion som Skolsystemet har skapat och som hänger ihop med det ovan skrivna är att kuskap huvudsakligen är ett resultat av undervisning. Det är givetvis så att traditionell undervisning kan bidra till viss inlärning under vissa omständigheter men de flesta människor (och mer idag än någonsin) skaffar sig den mesta kunskapen utanför skolan. Så är det idag och så har det alltid varit. Även ett tioårigt barn (min son) när jag frågade honom "Var lär du dig mest, i skolan eller på fritiden?" svarar bestämt "På fritiden. I skolan lär vi oss inte mycket, för det mesta repeterar vi det vi redan kan" Människans lärande är sällan systematisk eller kan för den delen systematiseras. Lärandet kommer oftast som en biprodukt till någon annan aktivitet. Undervisning i Skolan bygger på att lärande ska ske systematiskt vilket i grunden strider mot människans naturliga sätt att lära. Hur kan då skolan under alla dessa år har kunnat hävda att kunskap huvudsakligen är ett resultat av undervisning?

På vilket sätt är Internet Skolans stora fiende?

I första hand är det så att skolans/bibliotekens kunskapsmonopol är ingenting man legitimt kan prata om längre. Skolan försöker anpassa sig till samhällsförändringar genom att prata om saker som IT-pedagogik, digitala kompetenser, digitalt lärande, lärarnas förändrade roll och samtidigt knyta det som osystematiskt sker när människor är ute på Iternet och lär sig till en rigid verksamhet som är skolverksamhet. Kommer detta någonsin att fungera?

Snarare är det så att framtidens (och nutidens) pedagogiska problem som samhället kommer att mötas med handlar om att validera de kunskaper som människan har införskaffat sig genom olika otraditionella vägar. Detta är mer aktuellt nu än någonsin då kunskapsnätet och möjligheterna att komma åt kunskaper av olika slag är större än någonsin.

Digital kompetens som en bas för akademiskt lärande och undervisning

Enligt Josefson (2010) kan ett övergripande mål för all högre utbildning formuleras som "förmågan att delta i framtida lärande sociala system". Internet är i allra högsta grad ett både nutida och framtida lärande socialt system. Förmågan och kompetensen att delta i sådana lärandesystem borde vara ett av de självklara målen i varje utbildning. Sådana kompetenser bör utvecklas så att de ses som en nödvändig beståndsdel av den professionella kompetensen. Att delta i webbnätverk, bloggar, webbfora och att söka information på Internet bör vara ett naturligt förfarande i utbildningen på samma sätt som det är på arbetsplatsen. I skolan bör det kritiska förhållningssättet till källan utvecklas och befästas för att senare på ett självklart sätt användas i yrkeslivet.

Den högre utbildningen är inte uteslutande en yrkesförberedande utbildning i så måtto att endast know how kunskapen, den praktiska yrkeskunskapen, utvecklas, utan är tanken att lägga en grund för det livslånga deltagandet i den kunskapsutveckling som alla professioner utsätts för (Josefson 2010). Internet med sina enorma kunskapsresurser borde då vara en källa som ska behärskas av alla som är intresserade i deltagande i en sådan verksamhet. Däri ligger också den högskolemässiga utbildningens betydelse som av Josefson (2010, s.54) definieras som "en utbildning som innehåller moment som sammantaget är ämnade att ge förmåga att med insikt delta i samhällets framtida kunskapsutveckling inom utbildningens område". Oavsett vilket område man pratar om kommer Internet och den digitala kommunikationen att vara en viktig del av kunskapsutvecklingen i framtiden och högskolelärarens roll kommer alltmer att vara den vägledande.

Josefson, I (2010) Teori och praktik – hur skapas ett möte mellan olika kunskapsformer? i Sju inlägg om högskolemässighet. Ribban på rätt nivå. Högskoleverket.

Lärarens framtida roll?

Vi har tillgång till en hel världs kunskapsresurser på nätet. Vi har tillgång till enorma informationsflöden i cyberrymden samt nya och innovativa sätt att kommunicera och hitta information. Förutsättningarna för en aktivt och konstruerande inlärning är enorma. Då undrar jag varför teknik inte är en mer naturlig kommunikations- och kunskapsutbytesarena inom utbildning. Dessutom skulle det vara intressant att veta om den digitala tekniken har sin plats som en naturlig kommunikationskanal för erfarenhetsutbyte mellan högskolelärare som en bas i en forskningsbaserad undervisning och lärande.

I Biggs och Tang (2007 s. 110) kan följande läsas:

"The teacher should be an agent for transforming knowledge, helping students to interpret and to construct their own knowledge, not a passive substation that relays preformed message to them."

Föreläsningens begränsningar elaboreras av både Biggs och Tang (2007) och Laurillard (2002). Biggs och Tang (2007) visar hur en föreläsning kan vara ett mycket effektivt verktyg när det gäller att presentera information men inte speciellt effektivt när det gäller att stimulera lärande av högre ordning (higher order thinking) eller att skapa förståelse (understanding). Interaktionen och kommunikationen läraren och studenten emellan är väldigt viktiga ingredienser i lärandeprocessen. Utan stark och meningsfull interaktion kan inte studenten ta avstånd från sina erfarenheter och kan inte artikulera den kunskap som har förvärvats (Laurillard 2002). Den formativa feedbacken som mynnar ut ur detta interaktivt/kommunikativa förhållningssätt skapar förutsättningar för såväl artikulation som styrning av lärandet i önskad riktning (Biggs och Tang 2007, Laurillard 2002). Lärare vill att deras studenter ska förstå snarare än att memorera (Biggs och Tang 2007). Förståelsenivåer bestäms i ILO (Intended Learning Outcomes), kursplanen, och bör styra lärandeprocessen. Lärarens ansvar i denna process är att se till att studentens kunskapsutveckling leds mot de uppsatta målen.

I sin användning av Internet som en viktig kunskapskälla behöver studenten guidning från läraren i form av såväl tips och metoder för sökning av information som källkritik och hjälp med etiska förhållningsfrågor. Alastair Creelman från Linnéuniversitetet menar i en intervju som finns att läsa i SULFs tidskriftUniversitetsläraren nr 10/11 (2010) att läraren idag står inför ett stort skifte. Behovet som läraren idag har av att vara allvetande och att producera sitt eget material kommer alltmer att försvinna. Istället kommer läraren att vara "en guide till kunskap på nätet". Genom att använda färdiga föreläsningar som stora internationella universitet redan idag lägger ut gratis på nätet (inom ramen för OER – Open Educational Resources) kan lektionstiden istället användas för diskussion, reflektion och formativ feedback. Lärarens roll kan komma att förvandlas från att vara producent av material till att vara vägledare för studenten.

Digitala teknologier som i dag är en viktig del av vår vardag har fortfarande inte fått fäste i lärandeprocessen och blivit norm utan är att betraktas som undantag. Många experimenterar på olika håll. Skolor och universitet hittar inga gemensamma lösningar. Visa universitet använder flera olika utbildningsplattformar under ett och samma tak och det finns väldigt få elektroniska diskussionsarenor och nätverk där lärare kan dela av sina erfarenheter och kunskap. Det vore trevligt att se fler arenor på Internet där lärare kan utbyta sina erfarenheter från klassrummet. Internet som kunskapskälla används fortfarande med försiktighet i undervisningen och då talar jag om det "öppna" nätet. Det är naturligtvis väldigt vanligt att slutna nätdatabaser med information används.

KÄLLOR
Biggs, J. B., Tang, C. (2007) Teaching for Quality Learning at University - What the student does. 3 uppl. Milton Keynes: Open University Press.
Laurillard, D. (2002) Rethinking university teaching: a conversational framework for the effective use of learning technologies. 2 uppl. London: RoutledgeFalmer.

Välkommen till min blogg

Digitalkompetens och lärande är någonting som har intresserat mig de senaste åren. Intresset skapades dels på min arbetsplats Yrkeshögskolan Syd i Olofström dels på den pedagogiska utbildning som jag läste mellan åren 2004 och 2010.  I höstas och våras läste jag en kurs i högskolepedagogik där man la särskild vikt vid nätbaserat lärande och IKT-pedagogik vilket fördjupade mitt intresse i nätbaserad pedagogik och öppna lärresurser. Förra året började Yrkeshögskolan Syd att använda en webbaserad lärplattform (Moodle) i sina samtliga utbildningar. Jag var projektledare och koordinator vid genomförandet av detta projekt. Mitt företag har sedan hösten 2010 varit delaktigt i projektet CELA (Collaborative E-Learning Arena).